Header Search
V for Vendetta – recension av David

V for Vendetta – recension av David

Skrivet den : 22 Jun 2016

En av de äkta klassikerna som tillika är en bra film också har nu äntligen blivit utläst.

Jag älskar så gott som alla former av eskapism. Boken där det skrivna ordet förvandlas i våra hjärnor till bilder. Filmen som visar allt, men där hjärnan får fylla i karaktärernas tankar utifrån skådespelarnas prestationer. Dataspelet där vi själva gör val och får vara med i historien på ett annorlunda sätt.

Serien är för mig den perfekta och gyllene medelvägen. Du har texten i ord och tankar, bilden för att se vad som händer. Ett slags komplett eskapism där jag får dyka ned i en annan människas påhitt och bara njuta. Det finns dock en sak som jag inte gillar: för mycket text.

34

Behöver du skriva så mycket text skriv en bok. Serieformatet har inte rum för det. Fokus flyttas från bilderna till texten och plötsligt läser jag istället för att titta och läsa. Låta bilderna smälta samman till en rad händelser som, liken en film, spelas upp inne i huvudet.

Det är kanske det enda klagomål jag har på dennas serie, men det är ett stort för så gott som varje uppslag har stora textmassor. Jag glider iväg, blir ointresserad, kollar på bilder längre fram…

Historien är bra, men för mig som sett filmen ingen nyhet såklart. Vi kommer lite djupare och dyker längre in i karaktärerna, men annars är det ganska lika. Slutet är dock markant ändrat och jag känner de som tycker serien är bättre, likt de som tycker filmen är bättre. Smaken är som baken.

Det är en otäck historia, men känns tråkigt nog inte alls ovidkommande i det moderna Europa och hur det förändras med all den osäkerhet och allt hat som florerar.

Teckningarna är väldigt speciella. Det är snyggt, klart vad som händer, men urvattnat och dovt. Väldigt bra och den episka masken som än idag resonerar och används är fantastiskt bra gjord. Jag tycker dock inte jättemycket som stilen.

_58407322_v2

Den är lite långt borta ifrån min smak helt enkelt. Mina moderna favoriter som Jae Lee, Steve McNiven, Russel Dauterman, Sara Pichelli, Gail Simone och den fantastiske Fiona Staples (speciellt Saga).

Stora frågan är väl om den ska läsas eller ej. Inga lätta svar här. För den som verkligen är serieintresserad är det ett måste verk. Det var därför jag läste den. För den filosofiskt intresserade är den också ett måste då det är just dess allra största styrka. Annars tycker jag nog att den går att hoppa över. Finns så mycket bra serier att dyka ned i ändå.

Den är som de där filmerna alla säger att man bara MÅSTE se för att de formade hur filmer görs idag. Det betyder inte att de är så roliga att se idag 30-60 år senare.

Jag är glad över att ha läst den och kan ticka bort den ifrån klassiker jag behöver läsa listan. Gjort samma sak med massor av filmer genom åren (är ju cineast också ;).

Min enda önskan är att den var lite tunnare och hade färre spaltmeter text. Är det inget hinder för dig så är det ett självklart val!

/David

Tags: ,


Kategori: Aktuellt, Recensioner