Header Search
Age of Sigmar – Battle Report av Serge

Age of Sigmar – Battle Report av Serge

Skrivet den : 13 Aug 2015

Battle Report 
___ 

Test av Age of Sigmar; 

___ 

Warriors of Chaos (Serge) vs Empire (Thomas) 

Arméerna: 


Empire (Kejsardömet) 


1 General på Häst ( Den namnlöse kaptenen) 

1 Krigspräst 

20 Hillebardbeväpnade soldater 

5 Gripryttar (Riddare på vinglösa gripar) 


Chaos 


1 Khorne-herre på mässingsmonster (Charlotte) 

5 Khorne-riddare 

5 Kraniekrossare (Khorne-riddare på Mässingsmonster). 

___ 

Plats: skogsbrynet vid en liten by. 

___ 

(Innan striden) 

Charlotte och hennes riddare rider sakta mot byn i gryningen, men blir upptäckta. Prästen samlar tjugo bra män och förbereder ett försvar, samtidigt som han beordrar några gossar att ringa kyrkklockan. 


Längre bort hör den namnlöse kaptenen varningssignalen, hans patrull är för långt från byn, så han tar med 5 av sina snabbaste gripryttar som en förtrupp och rider till undsättning. 

___ 

(Placering) 

Byn ligger på fältets nordvästra hörn. Soldaterna och prästen står samlade i torget, Den namnlöse kaptenen och Gripryttarna står söder om byn. Charlotte och hennes gäng kommer smygandes från skogen i öster. 

___ 

(Striden) 

Prästen ber om styrka, och soldaterna känner ett rus av kraft. De följer med prästen mot utkanten av byn. Den namnlöse kaptenen rider framåt med sina Gripryttar. 


Charlotte vrålar ut ”Blod till blodguden!” till vilket hennes gäng svarar ”Skallar till hans tron!” 


Hon skickar riddarna upp mot byn, medan hon själv och kraniekrossarna ställer sig i en linje, vänd mot gripryttarna. När mässingsmonster får upp fart kan nästan inget stoppa dem, men vinglösa gripar är kvickare, och Charlotte beordrar att vänta in gripryttarna, för att kunna överrumpla dem när de kommer för nära. 

Men de missar bästa tillfället, och Charlotte, som försöker göra det bästa av situationen, rider framåt för att förbereda ett sidoanfall om Gripryttarna skulle nå kraniekrossarna. I situationens förvirring glömmer hon att hetsa sina krigare. 


Samtidigt fortsätter riddarna, i ledning av sergeanten, sitt anfall mot soldaterna, och springer rakt in i väggen av pålvapen. Vanligtvis skulle det innebära slutet för vilken ryttare som helst, men inte för khorne-riddare. 

De slår som en säck tegelstenar, och kör över soldaterna med lätthet; de dödar nio och får tre på flykt, bara åtta och prästen kvar. 


Skräckslagen ber krigsprästen om beskydd, och ett svagt ljus lyser upp honom och soldaterna. 


Gripryttarna börjar springa, precis som Charlotte hoppats på. Kraniekrossarna förbereder sig på ett motanfall. 


Den namnlöse kaptenen får syn på Charlotte och hennes fälla. Han vet att han knappt har en chans att klå henne, för en khorne-herre som Charlotte är stark som ett troll, aggressiv och vildsint som en Orch-herre, hård och envis som en dvärghjälte, skickligare ledare och fäktare än en vampyrherre och snabb, rörlig och vig som en alvhjälte. Han vet även att om han inte distraherar henne så kommer hon ensam köra över hans gripryttar, distraherar han henne kanske resten av patrullen hinner fram. Valet är enkelt; Vinna tid! 


Prästen anfaller riddarna, men de bryr sig helt enkelt inte. De har fullt upp med soldaterna, som lyckas dra ner och lemlästa en första riddare. Riddarna slår tillbaka, men då soldaterna är beskyddade av prästens böner lyckas de bara döda tre. 


Gripryttarna springer in mot kraniekrossarna, som börjar sitt motanfall, men Gripryttarna är för snabba. De drabbar samman innan mässingsmonstren lyckats få upp sin ostoppbara hastighet, och griparna lyckas ha ihjäl en kraniekrossare. 


Den namnlöse kaptenen springer med lansen redo rakt mot Charlotte så snabbt han bara kan. Charlotte sträcker ut armarna i en hånade gest och väntar in honom. Men i samma stund som han når henne slår hon undan lansen med sin sköld, som får en liten repa. Hon följer upp med ett snabbt och välplacerat hugg mot halsen som, till hennes stora förvåning, missar. Hursom, det är bara början, och hon ska ha roligt. 


Prästen har fullt upp med med striden att han glömmer och be, men han och soldaterna lyckas ha ihjäl en riddare. Riddarna slår tillbaka så hårt att bara prästen och en soldat överlever. Soldaten springer iväg och lämnar prästen till sitt öde. 


Gripryttarna och kraniekrossarna fortsätter slåss i en hård, jämn strid, och en grip går under. 


Den namnlöse kaptenen och Charlotte rider åter in i varandra, men kaptenen fintar och lyckas veja åt sidan i sista stund, något Charlotte inte uppskattar. 


Charlotte vrålar av ilska, vilket fyller hennes gäng med styrka. 


Riddarna rider runt prästen, och slår lätt mot honom bara för att de tycker det är kul. Men till deras stora förvåning lyckas prästen döda en av dem. 


Kraniekrossarna lyckas döda en till grip men de tar mycket skada själva med. 


Den namnlöse kaptenen rider igen mot Charlotte, och de drabbar samman hårt och högljutt. Medan Charlotte svingar sin yxa lyckas kaptenen träffa henne i axeln, och splittra hennes nyckelben, det känns knappt för henne, men det räcker för att hon inte skulle kunna hålla upp skölden lika bra, och själva smällen får henne att missa. Hennes ilska börjar nå en ny nivå. 


Prästen fortsätter slåss, men förgäves, Sergeanten anfaller, prästen duckar, vänder sig för att slå tillbaka, men får ett dödande slag i bakhuvudet av den andra snubben. ”Woah!” säger sergeanten, ”Yeah.” Svarar den andra snubben. 


Giparna och Kraniekrossarna slåss för fullt, och en andra kraniekrossare dör i den jämna striden. Mässingsmonster är mäktiga, men de måste få springa in i något för att verkligen vara som effektivast. 


Den namnlöse kaptenen ser att det är ganska kört nu, och inser att det enda han kan göra nu är att försöka döda Charlotte; Han kommer säkert dö och byn, och striden för den delen, är redan förlorad, men lyckas han dra ner Charlotte med sig kan han stoppa en större framtida strid. 

Han tar sats och springer åter igen in in Charlotte, och den här gången lyckas han träffa henne rakt i ansiktet. Men hon har hjälm. Och är en khorne-herre; slaget som skulle slita av huvudet på en vanlig soldat ger bara henne en fläskläpp, och gör henne ännu argare. 


Charlotte ger ifrån sig ett vrål av vrede som ekar och hörs från flera kilometer och fyller hennes krigare med ny styrka och ilska. 


Ännu en grip dör och det verkar som att ingen av sidorna lär vinna i det långa loppet. 


Sergeanten och den andra snubben, i brist på annat att döda, anfaller den namnlöse kaptenen, och lyckas ge hans häst lindrigare skador. Fullt distraherad lyckas han inte göra något, och Charlotte lyckas repa hans bröstplåt med den yttersta spetsen på toppen av hennes yxa. Eftersom hon är så stark som hon är, så slits bröstplåten itu och flera revben bryts av. 


Den namnlöse kaptenen, som knappt kan andas, ridande på en häst som knappt kan stå, samlar sin sista kraft, och utan rädsla för att dö, springer han in, en sista gång, i Charlotte, och med en kraftig smäll spetsar han henne rakt igenom magen. Plötsligt fylls han av rädsla; Det räckte inte för att döda en khorne-herre, och hon blir bara argare. Hon slår till och krossar lansen med undersidan av sin knytnäve, vilket får den namnlöse kaptenen att flyga av hästen. Han reser sig upp och får slåss till fots nu. 

Luften fylls av Charlottes extrema vrede, men, just när hon ska lyfta sin yxa, hugger den andra snubben av kaptenens huvud. ”Woah!” skriker Sergeanten. ”Yeah!” skriker den andra snubben. ”Aaaargh!” skriker Charlotte. De kollar omkring; de tre återstående kraniekrossarna lyckas ha ihjäl en till grip. 


Charlotte rycker i tyglarna och hennes mässingsmonster börjar springa mot den sista gripen. Hon är fylld av en vrede likt tusen gorillor, och hon lyfter sin yxa, men, hästar är snabbar än mässingsmonster, och den andra snubben hinner före, ett hugg; ryttaren död, ett till hugg; gripen död. ”Woah!” skriker sergeanten ”Yeah!!!” skriker den andra snubben. 


Charlotte rycker i tyglarna, hoppar av, kastar av sig hjälmen och sliter sig i sitt kopparröda hår. Hån skriker av vrede, och kastar sig sedan ner på rygg i den kalla leran som kyler och lugnar henne. 

Hon gråter för att hon inte fick döda något och ser sig omkring. De fem krigare som hon har kvar står och pratar, riktade mot den andra snubben. 


Han får syn på Charlotte och går sakta fram med ett stort leende. Hon sätter sig upp med soluppgången mot ryggen. Han kommer fram, och räcker henne en cigarill från Estalia. 

Hon klämmer fram ett ynka ”Tack.”, följt av ett ”Det behövs…”. ”Yeah..” svara den andra snubben. 

Snart skulle smärtan av skadorna komma. Och resten av den kejserliga patrullen.

Tags: , , , , ,


Kategori: Aktuellt, Battle Reports